jag med mina barn
Egentligen finns vi till genom kärleken.
Det är kärleken som bestämmer vad vi är.
(William Sloane Coffin)
söndag 28 augusti 2011
en lycklig liten pojk med spö
Min son kommer hem och berättar att han har fått fisk faktiskt. En gädda, två mört, en lejonfisk(?) och en aborre (men den sistnämnde hamnade ute i skogen då han snabbt drog upp spöet bakåt)...Hans ansikte lyser av lycka.
Nu ska vi gå och handla lite fiskegrejor, han ger mig detaljer men det är inte mycket jag förstår, och det är ok. Jag måste inte förstå allt, det räcker med att jag ser hans lysande ansikte för att förstå att det här med fisket har fått honom lycklig igen, jag har nog aldrig sett honom såhär tillfredsställd förut. Någonsin.
Så vi ska köpa en liten låda med olika drag tydligen. Och det gör jag gladeligen, lika bra jag lär mig med det här med fiske. Jag gillar sjön, den får mig lugn i själen, den är rena medicinen för en tokig kärring som jag. Som den här sången som jag älskar så högt, som om tonerna vore vågor på ett öppet hav...
Nu ska vi gå och handla lite fiskegrejor, han ger mig detaljer men det är inte mycket jag förstår, och det är ok. Jag måste inte förstå allt, det räcker med att jag ser hans lysande ansikte för att förstå att det här med fisket har fått honom lycklig igen, jag har nog aldrig sett honom såhär tillfredsställd förut. Någonsin.
Så vi ska köpa en liten låda med olika drag tydligen. Och det gör jag gladeligen, lika bra jag lär mig med det här med fiske. Jag gillar sjön, den får mig lugn i själen, den är rena medicinen för en tokig kärring som jag. Som den här sången som jag älskar så högt, som om tonerna vore vågor på ett öppet hav...
Mammen