Jag gillar människor som är udda. Måhända är jag själv udda och lika barn lika bäst, men inte alltid. Jag trodde mig vara fördomsfri, men det är jag inte heller tyvärr har jag upptäckt. Jag blir nämligen påverkad av vad andra människor uttalar sig om folk. Inte bra alls och en nyligen upptäckt sida hos mig själv som måste bort fort som sjutton, jag får skärpa mig alltså!
Ni förstår, jag talade om för några att jag tycker att en kille är så himla trevlig. Vad tror ni händer? Jo, jag får minsann förklarat för mig att den mannen inte alls är lämplig för mig att umgås med, än mindre prata med för han är en riktigt rötägg... Och jag minsann som har flera barn, är ensamstående och därmed en stor risktagare att hoppa på förste bästa för att få sex (jag sade trevlig, inte ligga med honom???), jag ska absolut inte involvera mig med någon som han, för då kommer det att gå illa för mig. Det enda jag påpekade var att den här mannen är riktigt rolig och trevlig. Jag fick hela hans förflutna serverat på ett fat och på det en bomb ungefär... Ok,Ok, jag yttrar mig förstås inte mer om honom utan stänger av direkt. Inga problem för mig, jag lyssnar och tar till mig deras s k fakta. Det finns någon sanning i allt skvaller även om det överdrivs en hel del.
Men nu har jag börjat reagera, först efter flera veckor, och funderar på hur jag kan bilda mig en uppfattning genom vad andra vet, hör eller säger? jag menar, om alla skulle gå efter vad de hör, säger eller vet om mig, är jag så jävla perfekt då? Knappast, det räcker med att de läser min blogg så är det kört ju...jag är ju säkert en galen kärring jag om andra får säga det.
Så nu börjar jag bli medveten om vad jag själv står för. Men det är bara i vissa avseenden jag tar till mig vad folk säger. För när grannen sade att hon är så trött på alla bögar överallt så flippar jag ur. Håller ett långt föredrag om människor lika värden och om hur vi ska våga vara oss själva! Så jag måste tänka på vad jag känner, säger och gör. Jag kan ju inte förlita mig på vad andra tycker utan jag måste bilda mig en egen uppfattning. Och hans förflutna, tja, den får han väl själv berätta för mig om, någon gång kanske... jag känner att jag borde ha försvarat honom. Så den trevlige och rolige killen på ett galet sätt, han är trevlig han, för han får mig glad!
Ni förstår, jag talade om för några att jag tycker att en kille är så himla trevlig. Vad tror ni händer? Jo, jag får minsann förklarat för mig att den mannen inte alls är lämplig för mig att umgås med, än mindre prata med för han är en riktigt rötägg... Och jag minsann som har flera barn, är ensamstående och därmed en stor risktagare att hoppa på förste bästa för att få sex (jag sade trevlig, inte ligga med honom???), jag ska absolut inte involvera mig med någon som han, för då kommer det att gå illa för mig. Det enda jag påpekade var att den här mannen är riktigt rolig och trevlig. Jag fick hela hans förflutna serverat på ett fat och på det en bomb ungefär... Ok,Ok, jag yttrar mig förstås inte mer om honom utan stänger av direkt. Inga problem för mig, jag lyssnar och tar till mig deras s k fakta. Det finns någon sanning i allt skvaller även om det överdrivs en hel del.
Men nu har jag börjat reagera, först efter flera veckor, och funderar på hur jag kan bilda mig en uppfattning genom vad andra vet, hör eller säger? jag menar, om alla skulle gå efter vad de hör, säger eller vet om mig, är jag så jävla perfekt då? Knappast, det räcker med att de läser min blogg så är det kört ju...jag är ju säkert en galen kärring jag om andra får säga det.
Så nu börjar jag bli medveten om vad jag själv står för. Men det är bara i vissa avseenden jag tar till mig vad folk säger. För när grannen sade att hon är så trött på alla bögar överallt så flippar jag ur. Håller ett långt föredrag om människor lika värden och om hur vi ska våga vara oss själva! Så jag måste tänka på vad jag känner, säger och gör. Jag kan ju inte förlita mig på vad andra tycker utan jag måste bilda mig en egen uppfattning. Och hans förflutna, tja, den får han väl själv berätta för mig om, någon gång kanske... jag känner att jag borde ha försvarat honom. Så den trevlige och rolige killen på ett galet sätt, han är trevlig han, för han får mig glad!
Mammen
