love is in the air....

Så var det med det. Min kaxiga attityd mot män alltså. 

Självklart så stretade jag emot in i det sista. Inte skulle jag ha en man, jag skulle minsann klara mig själv nu (förutom att någon måste sätta in propparna eftersom jag satte dem åt fel håll). Och barnen då! Har ju en hel hög med ungar, barnbarn och släkt...Och tveksamheten fanns där med, och fel hittade jag överallt, plötsligt gick det för fort, och gift är jag ju fortfarande...oja, det fanns hinder och jag gjorde allt för att backa ur. Skitjobbig var jag ju. 

Ingenting skrämde iväg honom. Han bara fortsatte vara sådär kolugn med sin djupa sexiga röst. Vem kan motstå det då?! 
Så det blir att se fram emot en höst och en lång vinter i mörkret med en sann bokmal =)

 

Fan..jag hann ju bara pussa en enda groda...

Mammen

jag vill njuta av livet!

Ok,
Jag har tagit ett beslut som jag kanske får ångra, eller som har varit riktigt, inte vet jag. Men jag har gjort det som har känts rätt just nu. För min egen skull.
Och det är inte mycket jag har gjort för min egen skull. Det har alltid varit för alla andras skull.


Jag har fått till mig att jag inte längre är lika ung som förut. Tacka gudarna för det, jag skulle inte vilja byta med ungdomarna idag, de har det inte lätt i det samhället vi låter dem växa upp i. Då jag var ung fanns det jobb, det var rakare kommunikation och man behövde inte bestämma sig för vad man skulle bli redan som 12-åring. Så inte vill jag vara ung nu, jag vill vara mogen och medveten!


Men jag tänker inte längre göra något jag inte vill.  Jag tänker inte vara kuvad mer. Jag tänker leva, varje ny dag, som om det vore en ny början på ett nytt liv. Jag tänker inte ge mig hän åt en man om det inte känns fullt ut. Jag tänker inte följa skallens uppmaningar, utan jag följer hjärtats och magkänslans signaler.

För det här med att åldras, det skrämmer inte mig. Alla åldrars och alla ska dö. 
Och hur mycket man än försöker se yngre ut, så finns åren där. Och vet ni vad? Det är helt OK.
Så jag tänker inte klippa av mig håret för att se 10 år yngre ut. Jag vägrar gå i högklackat. Inte ta på mig tajta obekväma jeans. 
Jag är bara just jag. Med alla åren bakom mig. Och jag är bara jag, som ser framåt med de år jag har kvar.


Det är lugnt, ingen överlever naturens lag. 
Men de år jag har kvar tänker jag leva ut med hela min själ....med all rätt!

Mammen

William Shakespeare

Lyckan är lik en parfym; vi kan inte stänka den på en

 annan, utan att ett par droppar faller på oss själva.

William Shakespeare

även kvinnor pinkar revir

Jag har tänkt på det där med att pinka revir. det är sällan nuförtiden som män pinkar revir, i dagens samhälle går de istället undan och slickar sina sår. Förr, då jag var yngre så kunde vanliga knytnäveslagsmål förekomma som revirpinkandet. Men det ser man alltså inte längre. Idag är det att backa och söka psykvården om det blir nödvändigt.

Men det jag däremot ser är kvinnor som pinkar revir. Jag, som då inte ser andra kvinnor som något hot eller som rivaler blir ju lite förvånad. Är det så illa att kvinnor måste pinka revir då? Tja, jag vet att jag inte skulle göra det. Jag borde ju i så fall ha erfarenhet av detta som har levt med en ständigt otrogen make, Men inte pinkade jag revir inte, för jag ser det som så att om man pinkar revir så är man ju bara osäker på sig själv som kvinna. Och det sista jag vill är att fortplanta mig mer...Är ens man trygg i sin relation och älskar sin kvinna så ska det ju inte behövas. Och då ska inte en kvinna behöva pinka revir heller. Fungerar inte det så är resultatet ett evigt revirpinkande...och då kanske man istället ska kasta ut karlsloken?

Nä, jag tror att människor som är ämnade för varandra inte behöver pinka ner sitt område alls. Inte heller se andra som rivaler eller hot. Det är väl det kärlek handlar om?
Att kunna lita på varandra. 

Så ni kvinnor som pinkar revir, ni tror er se ett hot som kan bryta ert trygga förhållande, men fundera då istället på om det är så himla bra som ni tror...
Om inte, gör något åt det för tusan!


Vi lever bara ett liv, behåll er stolthet för sjutton!

Mammen

det var då fan...

Jag tittar ut såhär på morgonkvisten och får se små gula blad från träden som har trillat ner. Det är dags. Den mörka hösten är på intrång och ska ta över de ljusa dagarna för att förmörkna dem. jag tittar på regnet som faller ner oavbrutet. Nog är det hösten alltid, som med sina varma färger lägger sig som ett täcke över marken.

Så jag kände det på mig redan igår. Jag tog mina krukväxter och planterade om dem. Inte vill jag att de ska stå i sin gamla jord under hösten och vintern. Jag tror att precis som vi människor så behöver de få lite ny mark att stå på inför den mörka tid som kommer.


Jag gör egna små blomarrangemang och ställer ut. Sätter dit stenar med texter. "Njut av livet" står det på en och "Puss och kram" på en annan. Det piggar upp i mörkret. Kärlek. För första gången i mitt liv så förbereder jag inför mörkrets makter och det övertaget det får över mig. Jag tänker inte gå in i en depression som läkaren kallar för "höst- och vinterdepression" pga att jag har spanska gener i mig. Jag tänker inte åta den få påverka mitt psyke en gång till. jag vägrar.


Jag tänker bara flyta med in i mörkret, ha många ljus överallt och njuta av både hösten och vintern. För jag är stark och envis som synden. Jag är här och nu, i min lilla men mysiga lägenhet i Kosta. Med gatulamporna utanför och snart kommer hela Kosta att lysa upp...


Och det är just det som är det väsentliga, att bryta ett mönster, ett tänkande som har legat och tagit överhanden varje höst... Så nu bryter jag den tanken och ser bara det positiva med det. Jag bryter ett starkt ingrott beteende hos mig själv och välkomnar istället, tar emot mörkret med en öppen famn.


Jag har en date imorgon. 
Och inte vet jag hur det blir, det där första mötet, men det är inte meningen heller. För precis då jag beslutade mig för att inte söka efter en man utan hade bestämt mig för att leva ensam ett tag till, så dök han upp. Bara sådär. Men vill jag ha en man i mitt liv igen? Jag vet inte faktiskt, men det är det jag ska ta reda på. För det är mycket enklare att veta vad man inte vill ha.


Det känns som om den här mannen har tagit tag i mitt hår och släpat mig till sin grotta...
Jag är irriterad, för det var då fan att jag ska gå omkring fnittrig, rodnande och bete mig som en fjortis igen... För en man skull! Nåväl, jag ska väl vara glad för det här tramset, för inte många män berör mig. Väldigt få faktiskt. 


Jaja, det kan ju inte mer än gå åt helvete, shit happendes, det vet vi ju...
Så nu ska jag krypa upp i soffan och börja läsa på en bok, som jag så länge har längtat efter. Så tänder jag ljus förstås. Snattret av regnet som slår mot rutan känns lite som musik...det regnar ute och jag är inne i värmen.

Så bra och skönt jag har det... ensam.

Mammen

vi tok-kärringar

Det här hittade jag på nätet, och jag kan lova er, att tårarna rann, inte av gråt utan av skratt....

Med de nya Drive-In-Bankomaterna kommer du som kund att kunna ta ut pengar utan att lämna bilen. Instruktioner för de nya bankomaterna följer nedan. Vänligen läs de instruktioner som passar till ditt kön, och memorera dem till första gången du ska använda automaten.

INSTRUKTIONER FÖR MÄN:

1. Kör fram till Bankomaten.
2. Veva ner fönstret.
3. Sätt in kortet och knappa in din PIN-kod.
4. Knappa in det önskade beloppet.
5. Tag kortet, pengarna och kvittot.
6. Veva upp fönstret.
7. Kör därifrån.

INSTRUKTIONER FÖR KVINNOR:

1. Kör fram till Bankomaten.
2. Backa så att sidorutan kommer närmare Bankomaten
3. Starta motorn igen!
4. Veva ner fönstret.
5. Leta fram din handväska och töm ut innehållet på passagerarsätet för att hitta kortet.
6. Leta efter ditt smink och kontrollera din makeup i spegeln.
7. Försök att stoppa in kortet i Bankomaten.
8. Öppna bildörren för att komma lite närmare.
9. Sätt in kortet.
10. Vänd kortet rätt.
11. Leta rätt på kalendern i din handväska och läs PIN-koden, som du har skrivit på omslaget.
12. Knappa in PIN-koden.
13. Tryck på "FEL" och skriv den korrekta PIN-koden.
14. Skriv in önskat belopp.
15. Kolla din makeup i spegeln igen.
16. Ta pengarna och kvittot.
17. Töm handväskan igen för att hitta din plånbok, stoppa ner pengarna i den.
18. Stoppa kvittot längst bak i checkhäftet.
19. Kolla din makeup igen.
20. Kör två meter framåt.
21. Töm väskan, hitta kortfodralet och stoppa ner kortet i det.
22. Kontrollera din makeup.
23. Starta motorn igen! Och kör bort från Bankomaten.
24. Kör några kilometer.
25. Släpp upp handbromsen.

Undrar just varför man skrattar så mycket åt det här som kvinna, kan det vara så att man helt enkelt känner igen sig? Eller är det kanske bara jag som känner igen mig?

 =)

Mammen

kärlek

jag med mina barn

Egentligen finns vi till genom kärleken. 

Det är kärleken som bestämmer vad vi är.

(William Sloane Coffin)